lördag?!

hyrfilm

hämtmat

godis

chips

dip

mys mys mys

"Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att dö för att du ska få ha den..."

Innan jag börjat beta av hur min helg och bokmässan var vill jag lätta mitt hjärta.

För några månader sen fick jag kontakt med en kille som jag kände oerhört starkt för redan från början.
Han var väldigt speciell för mig och gjorde mig glad många gånger, även om vi inte träffades så ofta, eller många gånger, kändes det som att det var en kompis jag skulle kunna haft livet ut typ.
Jag träffar inte killar så ofta som är lite skarpa. Det är synd, eftersom jag ser mig själv som väldigt intelligent...
Killen blev iallafall på kort tid lite av en minikärlek för mig. Han läste, och var smart som sagt, dessutom socialt begåvad, och rätt allmänbildad (i alla fall i de måtten mätt, som jag har sedan tidigare killar ja träffat!)
Emellertid tyckte denna killen inatt att jag var SJUK, för att jag tyckte att han verkade lite brattig. (och då inte sagt att det var nånting dåligt med det...)
Detta för mig är ett otroligt starkt ordval, och inte någon man bör leka med i såna ytliga diskussioner.
Jag överreagerade inte, utan sa helt enkelt att så var det med den saken, sånt vill jag inte höra utan då kan han typ flyga och fara...
Det gjorde han, och jag - och således var det slut på våran relation.
Hur kunde du kalla mig sjuk T, för att jag tyckte vi var olika?
Vi är olika! Och det är Inget fel med det.

"Jag delar inte din åsikt, men jag är beredd att dö för att du ska få ha den..."

Bokmässan är över... Och jag ska berätta en massa om helgen som gick, för er i kommande inlägg...
Så, bara så ni vet, kommer bloggen vara ovanligt litterär det närmaste... ;)
PUSSÅKRAM

Han!

Jag är kär i en person. Fast det är lite skumt.
För jag träffar inte personen så ofta, kanske nån gång om året (lite som tomten), men när jag väl gör det så är det samma sak som händer.
Han ser på mig och efter det är jag helt lost!
Japp, denna person är helt magisk.
Jag har träffat denna personen två gånger i år redan, och när han tilltalar mig så flyger jag på små rosa moln.
Jag kan knappt svara för jag är så upptagen med att inte rodna, och se lite halvcool ut, som att jag inte berörs av att han ser otäckt bra ut, och är läskigt trevlig.
Han är min drömman, och jag träffade honom igår...

Vi var och kollade på hus, och han gick där och kunde en massa.
Jag gick lite bakom honom och sneglade försiktigt när han knackade på väggarna och kände på slipningen...
Han poängterade flera gånger att han nog tyckte att huset var lite väl dyrt, och jag kände ett styng i hjärtat.
Kunde han inte se hur våra barn sprang omkring där på gräsmattan, som förvisso var täckt av stenar, tistlar och stubbar nu, men han hade idéer om hur man kunde göra den sluttande ytan i två etage. Åh, det skulle bli så fint, och jag log, och han såg lite bekymrad ut, men jag visste att han skulle klara det, för han är så händig, min drömman.

Sen vaknade jag upp.
Min bror kramade sin fru och förklarade för oss andra att de nog skulle behöva pruta lite om de nu ville ha huset efter detta... 3,2 miljoner var lite mycket. Med tanke på slipningen och sådär, som hans kompis hade förklarat innan.
Jag såg på min drömman igen, han såg jättefundersam ut.
Sen åkte han hem, till sin flickvän och levde vidare helt utan vetskap om att han var min drömman.

Kvar stod jag mellan mina två bröder och min ena brors fru, som såg lite ledsen ut. Hon var besviken att hennes drömman, precis som min drömman, inte tyckte huset var värt vad de varit beredda att betala från början. Jag kramade henne och kände mig också ledsen och besviken.

Jag är förbannad som fan.
Men ändå på något sätt lycklig.
Jag har fått veta nånting idag, i förtroende kanske, och det gjorde mig glad.
Hon som berättade det kom helt plötsligt Mycket närmare mig, och det är underbart.
Men annars är jag som sagt förbannad.
Och den personen har sårat mig djupt.

Män som gråter...

Sitter fortfarande och glor på Extreme Home Makeover...
Män som gråter är så manligt...
Kan inte hjälpa att ja tycker så...
Det är kanske känslorna...
Känslor är SEXIGT!



NU PUSSA HON HONOM PÅ MUNNEN!
Räckte det inte med huset eller???
Jag sitter ju också och gråter, kunde jag inte fått pussen i alla fall??

Peace out!

Usch å fy fan, nu börja det igen...
Dom började med en bild på minnesplatsen för sonen som dog...
E de inte amerikanskt så vad är??
Å så musiken...
Lip lip

Lip å lip

Jag sitter å gråter.
Varför?
Jag är en mes såklart...

För på trean just nu är det "Extreme Home Makeover".
Och det får mig att gråta.

Telefonen ringde.
Jotten ville ha ett avbrott sa hon.
Min fru alltså, ett avbrott...
Men inte från mig!! Nej, nej...
Hon ville ta een paus i tvtittandet...
Jag hörde att hon va snorig och hade röda ögon.
Yep, jag Hörde att hon hade röda ögon...

Alla gråter till EHM..
De som inte gör det, är riktiga supertöntar...
SUCKERS!!

Förresten. Om jag hade varit Calle Schulman hade jag inte haft med gubben i den röda bilen i min kvällsbön ikväll...
You know what I mean...

NATHALIIIE!

Jalla Poess Bye

ONS:et...

Jag är trött på mig själv.
Jag har träffat en kille.
Han är ursöt och jättetrevlig.
Helt ärligt, inga större problem alls.
Ändå håller jag fast i något som tidigare var. Jag vågar inte släppa helt...

Jag borde göra det. Testa nåt nytt, kanske bli lite sårad. Det måste man bli. Det gör en stark.
Jag får grubbla ikväll, kolla med mina rådgivare, Jotten å Jessica, för vi ska på bio. Återkommer med besked...

blogg

Jag är nybörjare på bortaplan...
Och jag är urdålig på det!!!
Jag vill helst bara trycka på en knapp när jag väl vaknat och befinna mig i min egen säng.
Utan morgonkyssar och sånt dära trams...
Hatar morgonkyssar... Jag känner hur jag smakar gorillapung i munnen, så varför vill någon sticka in sin tunga i min mun då???

När jag sover så vill jag inte ligga å kramas. Jag är ganska tråkig antar jag, men det är sån jag är. Så håll dig borta från mig, och slingra inte in dig i mina armar eller ben, utan låt mig sova...

En annan sak jag hatar.
Hejdå-kyssen.
När man ska gå ut, hem, på morgonkvisten, och man blir följd till dörren och ångesten bara brusar runt en, och snubben lutar sig emot en och kysser en.
VARFÖR?
"Jag var full igår. Det är därför jag är här. Men nu är jag nykter, och nu ska jag hem..."

Jag hade en bortamatch i helgen. För min fru hindrade mig inte.

Tyvärr var detta typ världens gulligaste kille. Skulle lätt kunna bli kär i honom.
Men nu är det så att det redan är utdömt att vi aldrig kommer träffas igen, för sån är jag.
Det finns inget som är så dåligt med honom egentligen, så jag inte skulle kunna träffa honom igen, men sånt är livet. För mig är det fortfarande för ångestladdat...